Maria och Michael

Maria hjälper oss att städa vårt hus. Maria är 40 år, oerhört arbetsam och lämnar varje torsdag vårt hus skinande rent. Denna torsdag ska vi följa med Maria hem till Sir Lowrys Pass Village och se hennes nya hus. Tillsammans med sina fyra mindre barn har Maria flyttat från ett skjul, ett "shack", till ett litet ljusgult aluminiumhus med vatten och el, vilket hon inte haft förut.
Maria äldste son, 18-årige Jerome, har flyttat hemifrån. Hans flickvän är gravid och han har flyttat till flickvännens hus. Alltför många flickor är bara tonåringar när de blir gravida och detta trots tillgång till gratis p-piller. Jerome har slutat skolan och börjat jobba på ett bygge. Vad kan man göra, vi bara håller tummarna att allt ska gå dom bra i livet!

Marias hus är ett av dom längst bort.

Marias hus är inte stort, bara 35 kvadrat och mycket yta täcks av sängar. Rinnande vatten finns bara i det lilla tvättrummet/toaletten, inte i köket. På en liten, liten spis med två plattor ska matlagning skötas. Det är tufft och förhoppningsvis kan vi hjälpa till lite.

Maria är mycket stolt och inte minst mycket stolt över sina barn. Hon berättar att det är konsert i Sir Lowrys Pass Town Hall på kvällen. De två minsta barnen, Allister och Wesley, skall uppträda tillsammans med sin lekskola. Jag får komma in och titta. Klockan är strax efter sju och julkonserten skall börja klockan halv åtta.

Wesley och Allister, fina och lite allvarliga, väntar dom på
att konserten ska börja 

Mellan 2-6 år är dessa barn, som sitter som små ljus och väntar

Halva hallen är konsertsal och avdelad med ett långt skynke. Bakom detta skynke sitter alla de finklädda barnen och väntar på att få uppträda. Flckorna har vita klänninar och pojkarna vita skjortor och mörka byxor. Jag får hälsa på rektorn som tillammans med lärarna håller en strikt ordning här inne. Maria är uppenbart så nöjd och stolt. Hon kallar på Wesley och Allister så att jag kan fotografera.
På vägen ut för jag hälsa på storasyster Anthea, som sitter bänkad och väntar på att föreställningen ska börja.












Dagen efter kommer Michael hem till oss med sina fem barn, fyra flickor och en liten sladdis, Edward, ett och ett halvt år. Michael hjälpte oss tidigare med vår trädgård och är en myckt händig kille. Han har nu lyckats ta sitt långtradarkörkort och kör lastbil på heltid. Detta året är han en "learner" och får därför inte så mycket betalt (ca 5000 Rand i månaden, en Rand=0.65 kr) men nästa år skall han avancera och bli en fullvärdig lastbilschaufför med en betydligt bättre lön (kanske 3-4 ggr nuvarande lön), vilket bäddar för ett mycket bättre och tryggare liv för honom och hans familj.

Asaria, Junis, Ashiba, Ifa och Edward sitter bänkade. Storasyster Junis kommer alldeles
strax att knäppa sina händer och be bordsbön, syskonen följer och gör likadant.
Sen får man äta sin milktart!

Alla barnen kommer hit för att få fina kläder som vi haft med från Sverige (tusen tack alla snälla givare där hemma). Röda och rosa jackor och tröjor fann sina stolta ägare och dom blev så fina och mycket glada.
Sen fikade vi och åt kakor och god sydafrikansk "milktart". Alla ville plaska i vattnet men ingen kunde simma. Michael berättade att han brukar ta ut barnen en i taget på Strand i vågorna och bada.

Stolt pappa Michel och Stefan får vara med på bilden också. Michel är en rastaman, som klippt av sina långa
rastaflätor och se då, äntligen fick han jobbet som lastbilschafför

Men lille Edward var ett riktigt yrväder, inte stilla en sekund och tror ni inte att han trillade i vattnet! Det gick på ett ögonblick och hans pappa hoppade i på ett ögonblick likaså. Ingen skada skedd men dom blev väldigt blöta båda två och alla systrarna fnissade hejdlöst.

Här sitter vi alla fint

Nu blir det lite mera stimmigt och två minuter senare hade den lille ramlat i följd av en
supersnabb pappa Michael!

Emelies Playschool

Lisa och jag är med i den svenska damklubben Svalorna. Ann-Marie, en av damerna som bor och arbetar här i Somerset West sen många år tillbaka, åker varannan onsdag till Emelies Playschool med frukt och grönsaker. Under sommarperioden blir Ann-Marie avlastad av oss svalor. Nu är det Lisa och jag som ansvarar för en del av denna uppgift.

I onsdags introducerades vi av vår vän Eva. Vi handlade i en grönsaksbutik bakom Woolworth på Main Street i Somerset West. Här fick vi lära oss Evas sätt att pruta och vad en Combo är, nämligen fyra olika sorters grönsaker i stora bagar, som såldes till ett specialpris. Det var potatis, lök och två olika sorters rotfrukter. Barnen tycker inte om lök, sa Eva (har vi hört det förut?), kan vi få äpplen istället? Jodå, det gick.

Rejäla förpackningar i en fullastad bagagelucka, vi hjälps åt att bära in

Bra med en matpolicy, inte lätt att lära om man är hungrig

Alla barnen gillar vattenmelon och bananer, så det köpte vi också. Denna gång var Jörgen och Barbro med, vilket innebar att vi fem kunde dela på notan denna gång. Det blev ett rejält lass.

Emelies playschool ligger i Sir Lowrys Pass Village, bredvid det lilla sjukhuset eller kliniken. Emelie själv är inte på plats när vi kommer. Hon går en Montessorilärarutbildning samtidigt som hon sköter sin lilla skola. Emelies mamma startade den som ett soppkök för barn för 10-15 år sedan. Då fick barnen komma med sin skål och så fick dom ett bra mål mat varje dag. Man huserade i en liten barack.

Nu har skolan vuxit. Ingen av barnens föräldrar har råd att betala några avgifter, alla bor i området och har det knapert. Emelie och hennes mamma före henne har lyckats skaffa ett antal sponsorer, svenskar, tyskar, engelsmän och nu har man det riktigt bra. En av kyrkorna i Somerset West har precis levererat nybakade muffins. Skolan har fått en tvättmaskin och en ny spis. De 65 barnen är rena och välnärda. Varje dag får dom frukost och lunch.

Det finns lite leksaker. Emelie driver en skola för de lite större barnen i ett rum och en lekskola för de mindre barnen. De som arbetar här ser glada och stolta ut precis som barnen, härligt.

Stolt kokerska visar den nya spisen och låter oss sniffa på dagens
lunch, som är en fiskgryta och som sprider goda dofter.

Nöjd skolflicka säger hej

Lekplatsen

Glada barn, som gillar besök och hemskt gärna vill bli kramade

Barbro har tagit bilder som alla vill titta på

Många små barn vill sitta på Jörgens rejäla arm 

Helt OK att ta med sin 2 månaders baby till jobbet ...

Så här ser det ut på gatan

Emelies Playschool ligger i ett kåkstadsområde och närmsta granne är en ruckel, där man säljer alkohol. En liten flicka hänger i dörröppningen. Vi förstår att hon egentligen borde vara i skolan också men ingenting är självklart. Den 19/12 stänger skolan för julen och öppnar inte förrän runt den 10 januari. Helt säkert blir det då tufft för många av barnen, kanske dåligt med både mat och tillsyn. Jul och nyår är Sydafrikas semesterperiod och alla skolor stänger. Badstränderna fylls med människor och alla firar, var och en på sitt sätt. En gång till kommer vi hit före jul och får chansen att bidra med det vi kan.

Söndagsnjutning i Kirstenbosch

Lisa och Thomas bjuder in till vingårdstripp tillsammans med vännerna Kerstin och Lasse. Denna gång avslutas dagen med söndagskonsert och picknick i Kapstadens Botaniska trädgård, Kirstenbosch.

Förunderligt vackert som alltid med blånande berg i bakgrunden

Solen strålar, vindarna är ljumma när vi ger oss i väg. Målet är Constantia, det område med vingårdar som ligger söder om Kapstaden.

Vi njuter Constantia Glens mycket goda viner och sen blir det mat på Simons Restaurant, också i Constantia Valley. Där åt vi god mat men mest var vi fascinerade av en madam, som helt uppenbart var bodybuilder. Iklädd åtsittande grå trikåklänning var hon bland det muskulösaste vi sett på nära håll och såg ut som klippt ur en bodybuildertidning. Men, servera mat kunde hon och överblick hade hon, så det var nog bara att önska henne lycka till både med fortsatt restaurangkarriär och med sitt bodybuilderliv!

Söndagskonsert på grsmattan, vi njuter tillsammans med många andra söndagsnjutare

Nästa anhalt blev vackra Kirstenbosch. Varje söndag under sommarperioden kl 17.30 kan man gå på Kirstenbosch Summer Sunset Conserts. Man sitter på gräsmattan och har med sig mat och vin och njuter skön musik. Denna gång var det National Youth Orchestra och också tredubbelt med svenska inslag. Först och främst gladde Barbara Hendricks oss med idel välbekanta sånger av Gershwin, Bernstein mfl. Mycket vackert!

Barbara Hendricks i egen hög person

Dirigenten var svensk,  Fredrik Burstedt och likadant en av soloartisterna, Magnus Lindgren. Magnus spelade saxofon och det gjorde han fantastiskt bra. Men ingen av oss kände tyvärr till dessa två sistnämnda förmågor men det var väldigt roligt med dessa svenska inslag ändå.

Konserten besöktes också av en för både sydafrikaner och svenskar mycket välkänd person, biskop Desmond Tutu. Han satt bänkad 50 meter bakom oss i en stol under palmerna. Självklart blev han hyllad och applåderad. Självklart gick Barbara Hendrix och också Magnus Lindgren upp för att hälsa efter konserten. Hej, sa Stefan till Barbara, när hon gick förbi. Ja, hej, hej, sa hon och såg lite överraskad ut men log gott.

Desmond Tutu med nära och kära på hedersläktaren. Han ser god och glad ut i fin Emilmössa
och hyllas och applåderas av många

Ungdomsorkestern pausar och helt klart var det ett gäng som var rejält progressivt och utmanade
 tonerna på många innovativa sätt, kanske inte alltid i total harmoni?

Vi mår gott i skuggan

Vad skulle nu barnbarnen säga? Morfar, du sover alltid i din stol!

Men se, även herrar vaknar till, här är Stefan och Thomas med
raska kliv på väg mot bilen genom vacker grönska

Hej då säger den här lilla fina familjen

Nu går vi på buggkurs!

Stefan och jag har börjat på buggkurs hemma i Göteborg minst två gånger och varje gång slutade vi i förtid, inte bra, men det gjorde vi! Så nu fick vi ordna detta själva!

Kent Athol på Lesley Porter School of Dance 

Sagt och gjort, vi fick via Tania på Immigration Services, namnet på en danslärare, som heter Kent Athol. Kent visste precis vad vi pratade om och berättade att i England kallas det "bugging" och i USA heter det "hustle".

Underbart sa vi, kan vi ordna en kurs? Och det kunde vi!














Onsdag den 26/11 kl 19.15 började 20 förväntansfulla blivande buggentusiaster på kurs. Och se, vi lärde oss massor. Det visade sig också att vår lärare Kent förutom att vara mycket pedagogisk också hade ett fantastiskt ergonomiskt tänkande. Ingen skulle bli skadad, ingen skulle dras och knyckas iväg för hårt eller för häftigt. Damernas händer ska vila lätt i herrarnas, damerna ska snurra runt med lite lätta fingerrörelser.

Jörgen, Barbro, Lena och Karl-Gustav är förväntansfulla. Kent pekar med hela handen

Vi lyssnar noga, det är inte helt okomplicerat ..

Och oj, vilket ansvar som lades på alla herrars axlar! Mannen för och ligger därmed alltid sekunden före damen. Detta innebär att 99,9 % av alla fel som begås vilar på herrarnas skuldror, vilket herrarna måste lära sig att bära med jämnmod.

Dansanta Babs och Sven-Åke klarar sig med glans

Vi får lära oss att inte vifta med armarna och att ha styrka i armarna. Mage mot mage skall det vara och ett, två, tre, fyra, grundstegen måste vi ha superkoll på.

Efter två gånger har vi lärt oss 8 olika turer, inte illa. Gång nr tre måste det alltså bli repetition och sen tror vi att gång nr fyra måste vi ge oss på att byta partners. Ni förstår vilken nivå vi är på, absolut grundnivå! Men kul har vi!