Maria och Michael

Maria hjälper oss att städa vårt hus. Maria är 40 år, oerhört arbetsam och lämnar varje torsdag vårt hus skinande rent. Denna torsdag ska vi följa med Maria hem till Sir Lowrys Pass Village och se hennes nya hus. Tillsammans med sina fyra mindre barn har Maria flyttat från ett skjul, ett "shack", till ett litet ljusgult aluminiumhus med vatten och el, vilket hon inte haft förut.
Maria äldste son, 18-årige Jerome, har flyttat hemifrån. Hans flickvän är gravid och han har flyttat till flickvännens hus. Alltför många flickor är bara tonåringar när de blir gravida och detta trots tillgång till gratis p-piller. Jerome har slutat skolan och börjat jobba på ett bygge. Vad kan man göra, vi bara håller tummarna att allt ska gå dom bra i livet!

Marias hus är ett av dom längst bort.

Marias hus är inte stort, bara 35 kvadrat och mycket yta täcks av sängar. Rinnande vatten finns bara i det lilla tvättrummet/toaletten, inte i köket. På en liten, liten spis med två plattor ska matlagning skötas. Det är tufft och förhoppningsvis kan vi hjälpa till lite.

Maria är mycket stolt och inte minst mycket stolt över sina barn. Hon berättar att det är konsert i Sir Lowrys Pass Town Hall på kvällen. De två minsta barnen, Allister och Wesley, skall uppträda tillsammans med sin lekskola. Jag får komma in och titta. Klockan är strax efter sju och julkonserten skall börja klockan halv åtta.

Wesley och Allister, fina och lite allvarliga, väntar dom på
att konserten ska börja 

Mellan 2-6 år är dessa barn, som sitter som små ljus och väntar

Halva hallen är konsertsal och avdelad med ett långt skynke. Bakom detta skynke sitter alla de finklädda barnen och väntar på att få uppträda. Flckorna har vita klänninar och pojkarna vita skjortor och mörka byxor. Jag får hälsa på rektorn som tillammans med lärarna håller en strikt ordning här inne. Maria är uppenbart så nöjd och stolt. Hon kallar på Wesley och Allister så att jag kan fotografera.
På vägen ut för jag hälsa på storasyster Anthea, som sitter bänkad och väntar på att föreställningen ska börja.












Dagen efter kommer Michael hem till oss med sina fem barn, fyra flickor och en liten sladdis, Edward, ett och ett halvt år. Michael hjälpte oss tidigare med vår trädgård och är en myckt händig kille. Han har nu lyckats ta sitt långtradarkörkort och kör lastbil på heltid. Detta året är han en "learner" och får därför inte så mycket betalt (ca 5000 Rand i månaden, en Rand=0.65 kr) men nästa år skall han avancera och bli en fullvärdig lastbilschaufför med en betydligt bättre lön (kanske 3-4 ggr nuvarande lön), vilket bäddar för ett mycket bättre och tryggare liv för honom och hans familj.

Asaria, Junis, Ashiba, Ifa och Edward sitter bänkade. Storasyster Junis kommer alldeles
strax att knäppa sina händer och be bordsbön, syskonen följer och gör likadant.
Sen får man äta sin milktart!

Alla barnen kommer hit för att få fina kläder som vi haft med från Sverige (tusen tack alla snälla givare där hemma). Röda och rosa jackor och tröjor fann sina stolta ägare och dom blev så fina och mycket glada.
Sen fikade vi och åt kakor och god sydafrikansk "milktart". Alla ville plaska i vattnet men ingen kunde simma. Michael berättade att han brukar ta ut barnen en i taget på Strand i vågorna och bada.

Stolt pappa Michel och Stefan får vara med på bilden också. Michel är en rastaman, som klippt av sina långa
rastaflätor och se då, äntligen fick han jobbet som lastbilschafför

Men lille Edward var ett riktigt yrväder, inte stilla en sekund och tror ni inte att han trillade i vattnet! Det gick på ett ögonblick och hans pappa hoppade i på ett ögonblick likaså. Ingen skada skedd men dom blev väldigt blöta båda två och alla systrarna fnissade hejdlöst.

Här sitter vi alla fint

Nu blir det lite mera stimmigt och två minuter senare hade den lille ramlat i följd av en
supersnabb pappa Michael!