Men spelar vi nån golf?

Jojomensan, det gör vi! Och kan ni tro, vi tycker det är så kul! Tävling tisdagar och fredagar och så lite träning på golfrangen dessemellan. Innan jag kom ner så var Stefans bror Ulf på plats och gissa vad dom två gjorde? Jo då, spelade golf, så klart

Broder Ulf i auktion, ser fint ut!

Extra glad är Stefan för det har gått så bra! Det kan vi högst sannolikt tacka Erik Blomvist på Halmstad Golf Arena för!
Erik, min kompis Anna-Stinas son, men också golfutvecklare och pappa till Balance Golf. För en golf i balans och med en ren bollträff! Varje gång! Man ska kunna blunda och slå!
Visst låter det enkelt, inget att krångla till.

Först första pris i Fredagsgolfen

Och se, det gjorde inte Stefan utan så här bra gick det. Priserna bara trillade in, det ena efter det andra.

Stefan hedrar Erik med iklädd Balance Golf tröja

Och sen blev det första pris i tisdagsgolfen också! Tävlingsledare Rolf grattar och
vännerna Thomas och Lisa utnämnde även en st hatt till ett vandrande pris. Vi får
se hur det går med detta, Stefan är dock mycket nöjd!

Och någon kanske undrar hur det går för mig? Jag kan bara konstatera att min blomstringstid kommer, den har bara inte riktig börjat än!

Men det är inte alltid så enkelt. Mycket kan hända på en golfbana. Oftast promenerar man ju sin 18-hålsrunda, själva banan är så där 5-6 km lång. Dessvärre slår varken man själv eller kamraterna käpprakt (vilket man förstås borde) så det innebär att promenaden kan bli upp till en mil lång. Bra motion alltså!

Förtvivlan, hur får jag upp detta elände?

Av olika skäl kan en golfbil vara bra att ha. Ett mycket lättkört litet fordon, går inte så fort och med rejäla små hjul. Men bland kan det gå illa ändå. Hjälp, hur gick detta till och var kommer allt vattnet ifrån? Hjälper det om jag håller? Finns det ingen som bryr sig?

Jo, det fanns det ju! Den kom upp till slut!

Ibland hamnar man riktigt illa till, som här bakom trädet ..

På samma fina bana, Clovelly, ute på Goda Hoppsudden vandrar påfåglarna
omkring i mängd, så fina!

Det går åt mycket snack, här är det Thomas som slappar coolt
med Barbro, andra sliter med sina puttar ..

samtidigt som skön Lisa bara luktar lite på dom magnifika afrikanska liljorna

Volvo Ocean Race i Kapstaden, spännande tyckte vi!

Volvo Ocean Race, sju snabbseglande båtar ankrar upp på bästa plats inne i Kapstadens hamn. I två veckor ligger de vid kajen framför eleganta Victoria och Alberts Shoppingmall vid Waterfront.
Det är den tionde gången som Kapstaden är en av värdarna för denna tävling.

Alla sju båtarna på bästa plats vid Waterfront. Porträtt på "skipper" sitter vid varje båt.

Totalt sträcker sig resan över fyra oceaner, fem continenter och över nio månader. En enormt lång tripp under häftigt och säkert för dom tävlande spännande förhållanden. Läskigt skrämmande skulle det vara för många av oss.

Start i Spanien och efter 9 månader går båtarna i hamn i Göteborg, då skall vi vara på plats!
Från Kapstaden gick starten 19/11 och man varnade för starka vindar på rutten mot Abu Dhabi.

Som svensk är detta extra roligt. Volvo har en egen paviljong och visar upp lastbilar, en XC90, grävmaskiner och teknologi av allehanda slag. Hästen visar sina blårutiga madrasser i "The Swedish Pavillion". Inte utan att man så smått gnolar "jag är så stolt att jag är svensk"!

Vi är också många svenskar som möter upp denna lördag den 15/11. Det är nämligen mini-Volvo Ocean Race i yttre hamnområdet. Folkfest, massor med folk kommer och tittar.

Båten Dongfeng har en kinesisk besättning som bara har 6 månaders seglarerfarenhet, vilket
verkar oroväckande kort. Och mitt bland dessa finns vår enda svensk, Martin Strömberg.

Visdomsord från Martin, lycka till säger vi!

Här kommer en av båtarna så sakteliga in i hamnen efter avslutad tävling.

För första gången finns en båt, SCA, med en helt kvinnlig besättning, ett tufft gäng
precis som i de andra båtarna. Lycka till, tjejer, det kan ni behöva på resan!

I Volvopaviljongen återupplivar Stefan gamla minnen och provsitter XC 90 och Thomas kör grävare med dators och sydafrikansk tös hjälp.

Knivigt det här, lite framåt kanske ...

På väggen sitter en fantastiskt vacker bild från svenska Bohuslän med gråa, sköna klippor och ett härligt solstänk över vattnet, såå fin. Det ger verkligen hemlandskänsla så tack till Volvo för dessa hemlandstoner och för ert bidrag i denna, faktiskt helt otroliga tävling!

Lisa, Thomas, Inger o Stefan, stolta svenskar på plats i Kapstaden

"Imabala Talentshow Final 2014"

Talangjakt för 6-12 åringar i Somerset West Town Hall den 12 November kl 19.00, så kul att vi kunde gå på detta. Det anordnas för andra året i rad på organisationen Imibalas initiativ och kostar 20 Rand i inträde dvs 13-14 kronor, alltså nästan ingenting.

Glada Imibalabarn i entrén

Imibala är den välgörenhetsorganisation, som vi sponsrar på olika sätt, så att mindre bemedlade barn i och runt Somerset West, får kläder och utrustning så att de kan gå i skolan. Därför var det förstås extra viktigt att gå dit.

Efwas dotter Tessan jobbar som volontär på Imibala denna kväll.
Här tillsammans med volontärkompis Gini från Tyskland

Här sitter Tessans mamma, Efwa, tillsammans med Lisa, Thomas och Stefan
och väntar på att föreställningen skall starta

Programmet började kl 19.00 och slutade kl 21.30, exakt som planerat! Imponerande tidshållning med så många barn som uppträdde.

Att deklamera egna texter alternativt andras var populärt. Vi var imponerade över självsäkerheten hos dessa barn. Dom blickade tryggt ut över en fullsatt hall och orden bara flöt fram och dessutom med kraft och styrka, bra gjort!

Fullt med folk, barn, föräldrar, lärare och rektorer från de olika skolorna och Imibalafolk.
Tjejerna i dom fina skolklänningar är alla med i kören som vann första pris i sångtävlingen!

En kille spelade trummor med bravur. Tjejen, vi trodde skulle vinna sångklassen, hette Jessie Williams och hade en bra röst men hon blev faktiskt bara trea. Flera körer uppträdde och en av dessa knep första priset. Domarna var fyra till antalet och vad vi kan förstå ett proffsigt gäng.

Domarna tar seriöst på sitt uppdrag

Dom två tjejerna till vänstr rappade med inlevelse. Flickan till höger heter Jessie Williams
och har en jättefin sångröst. Poserade gjorde dom gärna, tusen tack, tjejer!

Kören med lite mindre barn, bedårande söta

Afrikansk dans, rap och "gumboot" dance dvs dans i gummistövlar var populärt. Inslagen var färgstarka och barnen så duktiga. Det var jätteroligt att se och uppleva denna entusiasm. Underbart jobbat alla barn!
Sen skulle Tessan hjälpa till att städa och göra i ordning lite och då hjälpte vi till lite också, Det gick förstås på ett kick, vi var många som hjälptes åt.

Kul att städa när man är många säger Olivia på Imibala.
Suddig bild men glad! Precis som hela föreställningen!

Lisa 36 år och Inger 67 år!

Ja, man kan helt enkelt inte komma undan! Så här många år är vi, både liten Lisa och jag! Och vi mår ju strålande bra båda två!

Så, STORT GRATTIS kära dotter Lisa på din födelsedag den 11 november! Vi vet att du firade med familjemiddag hemma på Pärlvägen och att det var så mysigt så!

Ett alldeles nytaget foto på kära dottern, kanske inte på födelsedagen, men väl
på vift ute i skogen med söta linslusen Viola.

Ola, du får också vara med på ett hörn,
skogspromenader, det gillar du!

Sen, dagen efter, var det min tur, 12 november! Kaffe på sängen, rosor, bok och presentkort på massage! Uppvaktning inklusive pratstund på sängkanten med Stefan och Peter, det kan inte vara bättre! Sedan lunch och vinprovning på berömda vingården Rust En Vrede tillsammans med vännen Lisa och Stefan, fantastiskt bra! Jag var mycket nöjd!

Regnet öste ner alldeles nyss, vi är väl påklädda i sommarparadiset

Vinprovningstavlan med Rust En Vredes goda viner uppradade på tavlan. Bla 1694, uppkallat efter det år
som vingården etablerades. Kul att smaka, jag tror det var det dyraste vin jag någonsin druckit.
Gott men förmodligen är min gom inte så välutvecklad, så att det så att säga, lönar sig...

Dagen avslutades sedan med Imibalas talngjakt för 6-12-åringar men det är värt ett alldeles eget kapitel, se nästa!

Vilken överraskning, Peter hälsar på och vi går på Elgin Open Gardens.

Vilken fantastisk överraskning, Stefan skall plötsligt och i all hast iväg och hjälpa en kompis med ett dataproblem. Men se, istället var det så att han åkte till flygplatsen och hämtade våran Peter, som med rätt så kort framförhållning åkte iväg från London till Kapstaden på e-handelskonferens! Man blir så överraskad och så glad av att plötsligt höra välkända klamp i huset och någon som ropar mamma, härligt!

Denna dag var en söndag, så raskt tog vi med honom på dagens planerade utflykt, nämligen över berget och till omådet Elgin, som hade "Open Garden" dagar. Inte så ofta sonen får följa med på en "typisk" pensionärsutflykt!

Fantastiskt vackert med små blommor i ljusblått, gult och orange.

Vi kommer först till eleganta Lothian Wineyards, där vi mötes av en fantastisk entré. Blommor och blad som vertikalt klättrar uppför väggen. Mycket elegant ställe mittemellan en liten sjö och Palmiet River.

Poolside på Lothian, mycket stiligt

Mmmm, här serveras det pizza, en nöjd Peter med fader väntar på detta goda,
som njutes på Lothians gräsmatta

Sen åker vi vidare till Fairholme och beundrar i rask takt hus, pool, rosengång och planteringar och därefter besökte vi trevliga Lawenhem med en trädgård i lite mindre skala.

Rosorna prunkar

Den trevliga ägarinnan tar ett kort av The Lindholm family framför Lawenham

Här fick vi se citronträd, som bar massor med frukt. När vi frågar ägarinnan vad som är hemligheten bakom dessa kraftfulla träd så säger hon: Visst, dom har några år på nacken men alla citronträd mår bra av lite magnesiumsulfat (epsomsalt). Strö det runt träden då och då så får ni se. Bra tips, detta får vi prova på våra egna, inte helt välmående träd! Stefan noterar!

Men sen var vi färdiga med denna utflykt och åker hem för att njuta livet hemmavid med den gode Peter, som stannade en hel vecka och delade sin tid mellan trenne saker. Först och främst var det förstås e-handelskonferens med alla möjligheter detta gav, kontakter och diskussioner med Google, Face-book, Twitter och med människor med alla möjliga och omöjliga bakgrunder.

För det andra var det surfingen med besök i Muizenberg och Kommitje x flera. Sist men inte minst fick föräldrarna lite mys- och äta lite gott tid. Härligt, så trevligt att ha dig här, Peter! Kom gärna igen, snart!

Stort kalas med Svenskgänget hemma hos Lena och Karl-Gustav!

Lena och Karl-Gustav bjuder in till stor och glad fest för alla oss svenska svalor, som anlänt till vår vinterdestination. Så gärna kommer vi (så där 54 personer) och minglar. Vännerna Thomas och Lisa hämtar och snart är vi på plats. Extra glad är jag då det är dagen efter jag anlände och det är så trevligt att återknyta alla kontakter igen.
Lena och Karl-Gustav har förberett och organiserat minutiöst, Karl-Gustav tar emot på parkeringen och visar oss alla rätt och sen ta Lena tar hand om oss precis innanför dörren.

Här minglar vi med vackra berget Helderberg i bakgrunden. Vår värd Karl-Gustav
syns till höger i bilden.

Stefan, Anne, Kerstin och Östen lyssnar när Karl-Gustav och Lena hälsar oss välkomna

Alla skickas i grupp ut på snitslad frågesportsrunda bland den prunkande växtligheten. Temat är ätligt och grönt. Du förväntas veta hur salvia, koriander, aprikosträd och annat smått och gott ser ut.

Här är vi utsläppta i grönskan och diskuterar allehanda gröna växtklurigheter

Björn och Ingemar styrker sig med lite välkomstvin. Må det göra
att de "gröna" geniknölarna gnuggas lite extra

Det blev en jättetrevlig kväll i goda vänners lag. Men, i sedvanlig ordning, så även denna kväll, så går den Holmgrenska bilen hemåt strax after kl 22.00. Tro det eller ej, men våran Lisas rutiner är lika stabila som vanligt, strax efter 22 bör man ligga i sin säng! Bara vännen Tove, som ramlar in i baksätet efter en god väntan, muttrar lite och tycker nog att det är ganska så tidigt!

Tusen tack, Lena och Kar-Gustav för ett strålande generöst och mycket trevlig kalas!

Sydafrika, nu är det dags, här kommer en svala till!

Oj, vad tiden går! Nu har nästan hela november passerat innan det är dags att för bloggen tala om att även jag nu åter blivit en svala! Precis som Stefan är jag nu i Sydafrika.

Inflygning mot Kapstaden, False Bay och Seal Island i bakgrunden

Den 7 november landade jag i Kapstaden, nöjd och glad var jag och kär Stefan mötte. Härligt att vara på plats igen.

När jag lämnade Göteborg var det grått och mörkt och solen gick ner strax efter kl 16. Då är det härligt att komma till ljuset i södra Afrika och det är verkligen ljust. Solen känns betydligt starkare än hemma. I skrivandets stund, den 26/11, går solen upp kl 5.27 och ner kl 19.35.

Vi mår gott!

Tommy och Efwa beundrar vår fina utsikt i solnedgångens timme

Första kvällen har Stefan och Ewa (nr 2) planerarat fantastiskt god välkomstmiddag.
Ole är vår mesta fotograf och klickar flitigt.

Huset är fullt, Tommy och Efwa, Efwas dotter Tessan och vännerna Ewa och Ole är på plats. Vi är nu sju personer i huset, nästan fullt, precis som det ska vara.

I vår pool har temperaturen hittills varierat mellan 24 och 29 grader. Ju varmare destu bättre, 29 grader är helt enkelt ljuvligt. Det är solen som värmer upp. Kommer vi ihåg att lägga på vårt pooltäcke och solen skiner så håller sig temperaturen i den högre regionen.

Att se allt det gröna, sköna och vackra igen efter en mörk, lite regnig höst. Man njuter, se bara på bilderna nedan.

Amaryllis och pelargon spirar lite blygt i vår trädgård

Vinrankorna prunkar med bergen i bakgrunden, så här ser det ut i vindistriktet
nära Stellenbusch

Stranden och morgonpromenad, många går eller joggar

Man måste ju bara ta lite bilder ...

Gammelmormor fyller 94 år

Gammelmormor Alice fyller 94 år! Det är stort och värt ett alldeles eget kapitel i denna blogg. Det har också firats i dagarna tre. Först i söndags med kaffe och tårtkalas för större delen av familjen, barn och barnbarn. Sen i går, måndag, då barnbarnet Magnus kom med fru Sofia och de 4 barnen och Sofias pappa Hugo och nu i dag, på den riktiga födelsedagen, den 4 november.

Jubilaren själv på sängkanten, stort Grattis!

I dag blir det moccatårta och kakor för alla boende och för personalen på Almäng. Fd granne Sylvi sedan många, många år tillbaka i Holmåkra med äldste sonen Kent kom och så även jag med mina två systrar.

Det tar lite tid att samla alla och det blir stimmigt. Minsann påminner det lite om Violas dagis. Grabbarna brukar föra mycket oväsen på Violas dagis och faktiskt är det gubbarna som låter och stimmar här på hemmet också. Men se , allt går riktigt bra ändå. allt fixar sig så lätt. Mycket tack vare Frida och Mariana, dessa hjälpsamma och
duktiga tjejer, som jobbar här.

På väg mot kalaset, Sylvi och Kent kommer efter

Mariana och Frida, glada och hjälpsamma tjejer, så bra att ni finns. Ni är verkligen proffs
på att hantera både människor, rullatorer och rullstolar och det är väldigt bra!

Kent och Lena har alltid varit bra kompisar, kul att ses

Mamma och Sylvi har bänkat sig och mår gott i väntan på kaffe

Så har också Monica kommit och hälsar här på Uno

Men vad händer nu där borta i hörnet? Ja, nu stimmar väl herrarna lite för mycket?
Kaffe ropar Uno! Får vi nåt starkt säger Bengt? Hoppsan, det hade vi inte tänkt på!

Den som väntar på nåt gott!!

Ann-Margret sjunger nästan hela tiden i dag. Vi har sjungit Ja, må hon leva men
sen är det julsånger för hela slanten men roligt är det ju ...

Dagmar i Bäckabo och mamma är gamla kompisar

Kalaset är slut, det var så trevligt tyckte vi allihopa! Oj, vad vi har skrattat gott

Till slut kom det både kaffe och tårta och nästan hela tårtan tog slut. De var inget fel på aptiten någonstans. Och så blev det slut på kalaset och efter en pratstund blev det rast och vila för mor Alice. Att fira i dagarna tre kostar på. Grattis en gång till och så skönt att du har det så bra!