Åter i Sydafrika

Sköna Sydafrika, nu är vi här igen

Julen är över, den 8/1 är vi åter i Kapstaden och Somerset West. Samma dag börjar vi, Stefan och jag, att sjunga i kör, vilket jag har drömt om hur länge som helst och nu är det dags!

Lena, i rutig skjorta, är Lills support och fixar textblad mm

Vår körledare heter Lill Modig och är golfspelare, svala och tillika skönsjungande operasångerska. Det finns ett piano på Strands golfklubb, vår hemmaklubb. Alltså samlas vi där, ett gäng på 15-20 mer eller mindre välsjungande svenskar i mogen ålder och en norska, Tove.

Ni ser, här tar vi i med magen ...

Riktigt roligt tycker vi alla och helt klart tycker vår entusiastiska körledare det också. Vi får lära oss att andas rätt, uttala våra konsonanter och vokaler rätt, använda vår mage och sjunga ut ordentligt!





Vi börjar med melodiösa "Barn är ett folk och dom är från ett främmande land" och fortsätter med lite Elvis och Taube. Vi ger oss också på Sydafrikas nationalsång, som är vacker men svår och på flera olika språk förstås i detta, vårt regnbågsland.
Nu har det gått fyra torsdagar, jättekul och jättetrevligt! Men sist överraskades vi dvs jag, med ett sångblad för fyra stämmor och då blev det lite komplicerat! Låten var "Nocturne", som ju inte är så lätt att sjunga heller. Vi får se hur detta går?!









Första helgen träffar vi också familjen Holmgren förstås. Huset har varit full över julen, dotter Anna med familj har varit på plats och svärsonen Christians föräldrar och syskon har hyrt grannen Heikes hus. Ett glatt och energiskt gäng så det har varit fullt program förstås, kul!

Ingrid har på sig sin Anna-klänning från "Frost". August har sin mysnalle

Anna, fotogenique som alltid!

Vi träffar först småttingarna Ingrid och August, som har lekt så det knakar i tre veckor och som haft det jättebra med massor av kärleksfulla och lediga vuxna omkring sig. Anna träffar vi på alldeles ensam vid poolside, mycket ovanligt. Detta njuter man av i alla lägen, så kul att ses igen.

Sen är det förstås fantastiskt att vara tillbaka i vackra Sydafrika igen. Sverige och Sydafrika, man kan inte ha det bättre. Vi måste också kolla upp Schapenbergs kaninstatus!

En sån söt kanin hittar vi på denna hylla nära Thomas och Lisa.

Det är nämligen så här att för ca två år sedan släppte någon, ingen vet vem, ut två söta kaniner i området. Ganska så raskt blev det blev det 12-13 kaniner och sen över 20. Bedårande söta förstås. många gav dom morötter, äpplen och alla möjliga godsaker. Några blev så tama att dom åt ur handen.
Självklart äter dom små liven också upp planterade blommor och allt möjligt som dom inte får. Vissa klagar och på något sätt så tycks nu antalet ha minskat. Kan det vara rovfåglar, kan det områdets rätt så välmående katter eller nån lössläppt hund som tar sig en liten kanin. Vi vet inte, men vår vän Lisa är iallafall glad att hennes kaninvän Nelson och hans kompis Desmond Tutu lever och har hälsan.

Sydafrika är vackert. Den blåa afrikanska liljan blommade överallt när vi kom och gör på sina ställen forfarande. Precis som det är härligt att vara hemma i Sverige så är det fint att vara här igen. Vi njuter varje minut!

Hoppsan, här njuter jag extra mycket, en Pavlova på Brasseriet
nere på Strand, jättegott!