Hur mår gammelmormor Alice?

Gammelmormor Alice mår riktigt bra. Kanske lite trött ibland men det får man ju vara när man ska fylla 95 i november. Efter ett år Almängs äldreboende i Fotskäl så är nog min mammas konklusion att hon har det ganska bra men det är inte som hemma - det var ju bättre så klart. Och sen är ju dom andra så gamla här, det är bara personalen man kan prata med. Dom är förstås snälla och trevliga och jag känner ju deras familjer så jag kan ju berätta hur det var förr i världen.

Dela medicinerna i dosetten en gång i veckan - varför ändrar dom namnet på
tabletterna hela tiden? Är det nödvändigt?

Men för det mesta är det bra, att läsa Borås Tidning och att lösa korsord i Svensk Damtidning går bra.
Viktigt är det också att man får lite besök.

Häromveckan var det grillkväll på Almäng för boende och anhöriga och se, det var välbesökt. Min svägerska Christina och jag var på plats. Jag är inte så förtjust i grillat kött, sa min kära moder men kanske är det så att hon är inte riktigt van vid det. En grill fanns aldrig i mitt föräldrahem utan är ett mera nymodigt påfund.

På väg till grillkalaset, en liten fågel påkallar uppmärksamhet ...

Lite kallt ute, vi äter i matsalen

Personalen fixar kaffe och allt måste förstås förevigas på bild

Men se, både kyckling, fläskkarré och fin fläskfilé slank ner för strupen på oss alla tre. Mamma, som inte körde, kunde också ta sig ett litet glas vin. Ganska bra, trots allt, var omdömet lite senare på aftonen! Det tror jag man får kalla godkänt!

När man hälsar på hos mamma blir det ofta en tur in till Lena och Ove också, dom bor ju så nära.
Här har vi en fikastund i kvällsolen framför entrén. Vi smakar  "äkta" komjölk, hämtad direkt från kran på en av bondgårdarna i trakten. Fetthalten är helt klart en bit över 4 %, riktigt gott tycker vi alla. Att bönderna och kossorna blir färre och färre, det tycker vi inte om!

Mjölkdunken står till vänster framför Monica, som också gärna kommer förbi
för en stunds prat