Mammas hus i Holmåkra är sålt!

På en vecka såldes vår mammas hus, allas vårt föräldrahem, och förvånade var vi! Och så glada över att detta gick så lätt och utan större bekymmer. En ung familj med tre små flickor flyttar in i mitten på december. Även vår mamma är nöjd och var med på banken och skrev under köpekontraktet.

Mamma Alice har bott här i över 60 år, aldrig flyttat och aldrig slängt några saker. I hennes generation var man uppvuxen med att allt skall ta tillvaras, vilket förstås är fantastiskt vänligt för vår miljö. Men med facit i hand så blir det lite att ta till vara. En oändlig massa saker har tagits hand om och fördelats inom familjen, mycket har gått till Erikshjälpen och en del har gått till tippen.

Nu var det nästan bara vinden kvar att röja. Detta gjordes en grå oktoberlördag och vi fem syskon och flera av våra respektive hjälptes åt. Är man många går det så mycket bättre.

Kristina sliter med gamla madrasser, som nog har legat på vinden ett tag.

Som vanligt går det åt lite tid åt att fika, alltid mysigt

Pizzadags, allt finns i Björketorp, pizza, thaimat, sushi och korv med mos.
Ove, Tommy och Jan låter sig väl smaka.

Vi får besök, familjen Nygren som köpt mammas hus kommer och kollar och
mäter lite. Mamma Jenny och storasyster Filippa och lillasyster är nöjda.

Tre småtjejer hittar en säng att hoppa i, härligt! Dom tycker att det ska bli kul att flytta hit.
Detta ska bli Filippas rum och det är finast, tycker hon.

Självklart finns det en hel del vemod över att en era är slut och över. Min mamma och pappa och alla vi sex barn hade det bra här. Min bror Bertil, som gick bort i april, hade ett bra liv här med många grannar, som var snälla mot honom, när han var hemma. Hans rum var helt orört sen början på 80-talet, fullt med hockeybilder och söta tjejer som Carola och Samanta Fox.

Alla väggar fulltapetserade med bilder, stringhylla, LP-skivor med Elvis, foton, massor med saker

Men nu, Bertil, så är alla bilder borta och snart bor någon annan i ditt gamla rum. Det som är så bra är att huset blir bebott av en ung familj med tre fina tjejer. Faktum är att när mamma Alice och pappa Uno flyttade hit en gång i tiden, närmre bestämt 1950,  så var det tillsammans med sina tre små döttrar, jag själv och Lena och Monica. Cirkeln är sluten, eller hur?