Det brinner ....

I söndags, den 1 mars, sista dagen här före hemresa till London, skulle Peter åka till Muizenberg ute på Goda Hoppsuddens östra kust och surfa. Han fick vända, välja ny färdrutt och söka sig över till västra sidan, då det brann på höjderna övanför Muizenberg.

Bilderna kommer alla från Cape Times, lite oklart var exakt denna bild är tagen men den
visar verkligen intensitetenoch flammornas skrämmande storlek

På måndagen hade branden spridit sig över mot Nordhoek och Hout Bay på västra sidan. Skrämmande otäckt, vilken kraft elden sprider sig med. Hus brann ner, människor blev hemlösa. Över 400 brandmän slet med eldens bekämpning. Måndag-tisdag var också en av de varmaste dagarna i mannaminne. I Stellenbosch, en bit härifrån, uppmättes 44 grader Celsius! Tidigt tisdag morgon stod jag på vår altan och såg flammorna stå höga ovanför Muizenberg ca 4 mil bort. härifrån kunde jag inte se det, men helikoptrar flög hela tiden och vattenbombade området. Piloterna gjorde heroiska insatser likväl som alla brandmännen, som outtröttligt kämpade på i en otrolig hetta

Hettan är olidlig, bushen är så torr, vattenslangens kraft så liten ....

Förhindra spridning, det viktigaste av allt ..

Det som var fantastiskt var det sätt som alla hjälptes åt på. Människor kom med mat, dricka och förnödenheter till alla som bekämpade elden, frivilliga brandmän kom från alla håll, grannar sprutade vatten på varandras tak för att hindra elden att ta fäste. Stora träd höggs ner av frivilliga för att likaså hindra elden från att ta fäste.

Överallt över hela det branddrabbade området, Muizenberg, Noordhoek, Tookai, Lakeside, Clovelly, Hout Bay, så sattte voluntärer upp samlingsställen på brandstationer, i kommunhallar eller bara vid vägkanten och tog hand om och distribuerade mat, vatten, frukt, dricka, smörgåsar och te. Folk kom också med ögondroppar, koksaltlösning och is. Allt organiserades över "sociala media" (Facebook, Twitter) och människor bara kom. Men till slut sa en utmattad brandman: allt är så fantastiskt och jag vill inte vara otacksam men inga mer jordnötssmörgåsar, tack!

"You´re hot, thirsty and you want water and something solid to eat - fruit is good. Not peanut butter sandwiches. They just stick to the roof of your mouth"!

Det mest ofattbara är förstås att människor så plötsligt och katastrofalt förlorar sina hem. Detta hus låg i Tokai. Denna kvinna och hennes man har förlorat allt men har livet i behåll. En av helikopterföraran med över 10 000 flygtimmar bakom sig, omkom också när hans helikopter plötsligt av okänd anledning förlorade sin flygkraft. Så sorgligt.

Jag läste en senare artikel där journalisten förundrades över denna kraft i männoskors engagemang i dessa plötsligt påkommande katastrofer. Kanske är det vad vi människor orkar med? Alla dessa stora vardagliga problem som finns att lösa, kanske är dom för stora, kanske tar det för lång tid, för mycket kraft att lösa allt. Här går det trots allt över, det tar slut.

Jag läste också om faror, som kommer efter en jättebrand som denna. Det är tex råttor och möss, som inte kan vara kvar i sitt vanliga buskområde, dom flyttar istället in till stan!
Och det är sant, i går, en vecka efter branden så var Stefan och jag i Kapstaden. Vi tog en promenad i stadsparken, Company Garden. Där såg vi en mängd små söta livliga ekorrar men vad är detta, en smal svans? Och minsann, såg vi inte på kort tid, två stora kraftiga råttor, som letade mat i den fina parken. Dom uppförde sig precis som dom behändiga ekorrarna, avslöjade enbart av sin smala svans. Säkert normaliseras och minskas detta efter hand men vi är inte vana att mötas så ogenerat och mitt på ljusa dagen.

I går brann det igen. Denna gång närmre oss här i Somerset West och bakom Helderberg Nature Reserve. Brandröken låg tät över Helderberget, Det känns inte så bra men i dag är allt lugnt igen. Tack alla fantastiska brandmän, som sliter med denna uppgift! Ni är verkligen fantastiska!