Cecilia i Sofia Kyrka och Nils på Fotografiska!

Måndag, utvilad och fin, dags att gå på utställning. Allra först ska jag gå på min barndomsvän Cecilia Björsells utställning i Sofia kyrka. Min vän Cecilia är precis som jag uppvuxen i Västgötska Björketorp. Jag utbildade mig till sjuksköterska men Cecilia blev textilkonstnär, gick på Nyckelviksskolan, var estet och läste poesi. Tidigt så träffade Cecilia sin första kärlek, Kenneth, gifte sig, fick barn, vet inte riktigt i vilken ordning men vi kom ifrån varandra och först nu har vi återknutit kontakten, jätteroligt!

Nära söderkåkarna vid Vita Berget på Söder i Stockholm ligger Sofia Kyrka

Pampig och vacker, sträcker den sig mot himlen,
här har min vän sin utställning.

Annorlunda, ja visst, men kanske ändå mitt i prick?

"Men hängande i samma spegling" heter utställningen där Cecilia samspelar med Tomas Tranströmers poesi. För två-tre år sedan gjorde de två tillsammans en utställning i Stockholms konserthus och nu är det dags igen. Denna gång finns inte Tomas Tranströmer i livet längre så här sker samarbetet med Emma Tranströmer, hans dotter. Likaså har Frida, Cecilias egen dotter medverkat med bilder och komposition.

Cecilia skriver så här i sin broschyr; "Jag söker det som Tomas Tranströmer sökt, den stora gåtan. Jag vill samspela med hans dikter, kommunicera med dem och gestalta de stämningar jag känt i mötet med hans poesi". Kanske kan dessa strofer mycket, mycket kort ge en bild av det Cecilia försöker göra och bibringa oss vanliga dödliga med sin konst.

Cecilia hämtar material från naturen, trä, stenar, grenar och även korrigerad plåt och spegelglas. Textilt använder hon ull, lin, hampa, silke, ståltråd, guld, silver i sina textila verk, i sin "organic knitting". Bilder samverkar med Tranströmers texter, texter är skrivna med silvertext på svartmålade grenar, det är vackert, lugnt och rofyllt.

Minnena ser mig, en junimorgon ...

"Vattnet lyser mellan träden,
Insjön är ett fönster mot jorden ..."

Tack Cecilia, så fantastiskt fin och vacker utställning att njuta i lugn och ro!

Fotograf Nils Brandt,  engelsman och naturfotograf, som ställer ut på Fotografiska museet är något helt annat. Han fotar närgånget (inga teleobjektiv här) utrotningshotade djur i Östafrika. Hans bilder blir så klara som studioporträtt och kräver enormt mycket tålamod och känsla. Ej heller får man vara lättskrämd. Stora vilda djur som kommer nära blir lätt skrämmande.
År 2011 ställde han ut första gången på Fotografiska. Även denna gång röner hans fotografier stor uppmärksamhet. Säkert har ni sett hans sorgsna bilder av elefanter och även av enorma elefantbetar uppradade och hållna av människor.

Verkligheten är skrämmande, noshörningshorn kostar mer än guld, elefanter slaktas i tusental för sina betar. Det finns 75 % färre lejon i dag än för 20 år sedan.

Magnifik närbild, hur gör man?

Var finns träden och maten?

Bufflar, starka och aggressiva djur - här ser det mera ut som, puss på dig ..

Nick Brandt bildade tillsammans med en vän, "Big Life Foundation" år 2010. Med hjälp av dess insamlade pengar är nu mer än 300 rangers anställda i Kenya och Tanzania och arbetar för att minska rovdriften på djur, värna om naturen och öka djurens möjligheter att överleva.

Så bra, Fotografiska museet, att ni bidrar till världens väl och ve, genom att ha och visa utställnngar som dessa, behjärtansvärt!